Magen har fortfarande svårt att klara maten men ingen huvudvärk idag. Har ändå tagit det lugnt idag för att orka en sväng till gymmet. Jag får inte styrketräna än men en stund på löpbandet kan jag gå. Jag har också bokar in PT om två veckor och idag känns allt bättre.

Jag ska bara försöka komma ihåg att skynda långsamt, för det är jag inte bra på. Vill alltid hoppa steg för att komma fortare fram. Tackochlov har jag kloka människor omkring mig som kan säga mig ett sanningens ord då det behövs.

Ibland lyssnar jag och ibland inte.

Hela onsdagen hade jag sån huvudvärk att jag mådde illa. Fokuserade på att dricka men inte hjälpte det inte. Inga tabletter fungerade heller.

Torsdagsmorgonen började med mer illamående än huvudvärk och dagen tillbringades på toaletten med dålig mage. Drack nog 1,5 liter vätska och åt vid fem tillfällen ändå kom huvudvärken på kvällen.
Vad ska jag göra?

Migränen blev bättre under dagen, jag kom ut och gick en timme och fixade lite hemma. Vilade en stund på eftermiddagen och sov en stund med.

Men på kvällen kom migränen krypande igen. Huvudet trycket och jsg mår illa. Äter bättre men glömmer nog att dricka. Ska inte dricka till måltiderna längre så har nu lagt in alarm som ska påminna mig om att dricka. Kanske kan jag slippa migrän då eller inte?

Jag blir så irriterad, ska man inte kunna göra ett par saker på en dag utan att må dåligt sen. Eller ska inte JAG kunna. Tycker att alla man träffar verkar ha så mycket energi, jobbar, sköter hem och barn och orkar ändå umgås, åka och handla, renovera och fritidsintresse.

Men jag tar stygnen, går på möte med försäkringskassan och med arbetsterapeuten och så där ja, jag får migrän. Inte går den över heller utan hänger med även nu på morgonen.

Jag vill inte ha det så här!

Ätandet går framåt, äter nu 1,5-2 dl ca fem gånger om dagen. Blir förstås nästan mätt på mina tabletter på morgonen. Voxra, Citalopram, multivitamin, folsyra, järn, b- vitamin, dimetkon och omeprazol.

Idag har jag tagit stygnen och varit på möte med försäkringskassan. Båda delarna gick bra. Känner att jag har stöd av fk i min rehabilitering. Kommer dock att bli utförsäkrad under våren då det är orealistiskt att vara tillbaka på heltid tills dess.

På eftermiddagen träffade jag min nya arbetsterapeut och jag tror att det blir jättebra att arbeta med henne. En bit in i samtalet frågar hon- är du trött nu? Och det var jag, kände mig lite dimmig och tittade i tunnel. Jag trodde inte att det syntes på mig men det gör det visst.

Det var mycket idag så nu har jag
huvudvärk och är trött. Dagen var positiv men jobbig.

I tio dagar nu har jag gett mig själv spruta på kvällen, Innohep för att förhindra blodpropp. Tycker att det är hemskt. Tvekar en stund och sticker. Svetten rinner i pannan och jag blir alldeles matt och skakig. Börjar spruta in och drar ut och är själv helt slut.

Jag har alltid varit svårstucken och som liten blev jag skrämd av en tandläkare. Då blodprov ofta krävde flera stick så utvecklades rädslan. Som vuxen har jag lärt mig att hantera den med andningsteknik.
Fortfarande är jag full med blåmärken efter en provtagning.

Att sätta en nål inför operationen krävde 5 försök innan de satte en provisorisk i handleden. När jag var sövd fick jag två till men de höll inte länge. Varje provtagning visade jag var i armvecket det var bäst att sticka och varje gång sa sköterskorna att det var för svårt där och provade tre ställen först innan de stack där jag föreslog och de flesta klarade det.

Nu börjar mina blåmärken blekna och sprutorna är slut!!! Så skönt!

Min gamla VBG operation gav mig en rädsla för att äta så det gjorde jag inte förrän allt jag skulle göra på dagen var klart. Nu är VBG borta och jag måste ta itu med rädslan. En vecka till på flytande och sedan två på puré och sedan ska jag så smått börja äta.

Har så stora förhoppningar, att kunna äta, få mer energi och orka mer. Men kommer detta att hjälpa på min ångest och min panik när jag blir stressad. Jag blir ju idag stressad bara om jag har något planerat varje dag och om något oförutsett händer så är det kört.

Är livrädd för att mina förhoppningar ska krossas eller att jag ska bli besviken. Vet inte om jag klarar det.

Jag sitter i min egen säng och skriver. Det är en så skön känsla att komma hem till sig egen säng efter att varit på sjukhus. På sjukhus kan man ju inte sova, det är kontroller hit och dit även på natten.

Efter operationen mådde jag väldigt illa ända fram till fredagsmorgon då det lättade. Illamåendet gjorde mig lite bunden vid sängen. På fredagen kom jag upp och började röra mig mer, gick ut en liten runda. Jag åt lite yoghurt och soppa.

Allt kändes bra men jag kunde inte kissa. Jag blev förstås orolig men fick höra att det inte var så ovanligt att det tog lite tid. Rör på dig och drick. Så det gjorde jag. Dricka 1 dl på tesked, gå en runda. Sitta på toaletten och slappna av en gång i timmen. Så gick hela fredagen. Fick en lugnande tablett för att slappna av men inget hände och efter två tömningar av blåsan fick jag slutligen kateter.

På lördagen fick jag några timmar att prova igen men sattes katetern igen och jag blev hemskickad. Det var jobbiga 7 H i bilen men skönt att komma hem. Obehagligt och oroligt med katetern. Kände under söndagen att det kom lite urin när jag satte mig på toaletten och efter samtal med avdelningen fick jag klartecken att ta bort den under måndagen hos distriktssköterska.
Jätteglad när det fungerade.

Nu har jag bara lite besvär med gasen som magen blåstes upp med under operationen, den rör sig hit och dit när jag rör mig. Jag bubblar och låter och det trycker här och där. Lite svårt att äta då gasen gör att jag känner mig proppfull hela tiden.