Tack och lov för min blogg, för min chans att lätta på trycket, för min chans att säga precis vad jag vill utan att behöva ta hänsyn till hur mitt mående och mina tankar kan påverka familjen. För med denna frihet kommer också insikt.

Min insikt, huvudsaken är att jag kan vara den mamma och fru min familj förtjänar. Det är detta jag ska kämpa för och den motivationen har jag inte tappat utan den har bara gömt sig bland alla de andra kraven jag ställer på mig själv.

Det är detta jag skall kämpa för och det kanske blir samma metod, rehabilitering genom arbete och träning men med rätt fokus och rätt känsla i hjärtat. Jag skall kämpa för min familj och för mig som en del i den.

Jag har tagit några små steg för att komma tillrätta i tillvaron. Jag bokade in en morgonpromenad med en god vän. Fick min mamma att se till att jag gick till Apoteket, små saker som varit oövervinneliga ett tag men jag besegrade dem. Besegrade apatin.

Jag avskyr att låta min familj se mig ligga i sängen och skräpa. Jag ska kämpa, för dem och för mig. Naturligtvis vill jag igång i arbete men det kan inte vara min motivation och jag kan inte bygga upp mina mål mot det enbart.

Jag ska kämpa för att kunna leva livet, inte för att orka klamra mig fast medan livet går.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår var det jobbigt. Uttryckte till min man att jag kanske inte orkade följa med till hans föräldrar men han blev så besviken att jag bet ihop och följde med till svärföräldrarna. Det blev ett kortare besök dock och nu är julens måstebesöken över....

Så nu är halva julfirandet klart, hurra. Jag älskar julafton, älskar att träffa familjen, äta julmat och se alla öppna sina klappar men hjälp vad trött jag blir. Mina syskon med familjer kom och såg Kalle hos oss sedan firade vi hos mina föräldra...

Det är lite besvärligt med olika läkare till olika besvär ibland. Häromdagen var jag på VC för att få hjälp med magen och migränen. Jag fick Dimor för magen att komplettera med omeprazol och dimetkon. Fick även nya recept på Maxallt och Naproxen oc...

Om det finns något som heter kalenderpanik så har jag det. Får sådan panik när jag ser saker i kalendern varje dag. Jag vet att jag hinner allt men också att jag blir trött. Jag vet att det är patetiskt och det känns löjligt att bli så stressad...

Vilken dag! Började morgonen med ett pass i stallet, fordring och utsläpp och mockning till några hästar. Allt som allt tog det ca 2 h. Det är ganska avslappnande att gå i stallet och pyssla men sen ville dotten och titta på ny telefon och jag had...