Kan inte sova, tom med sömntablett är det svårt. Stressad, ångest och håglös. Funderar på om jag verkligen ska opereras?

Det är klart jag ska men det är tufft med pulverdiet och jag är nervös för operationen. Vill så gärna att den ska bli gjord med titthål, vet hur jobbigt det var efter de andra operationerna där jag öppnades helt. Jag har ju lite ork som det är innan.

Nu är det sex dagar kvar.

Jag har ju ätit lite och tränat mycket och idag kom det ikapp mig. En hemsk huvudvärk, yrsel, illamående och synrubbning.

Så idag har jag tagit det lugnt och ätit mer och druckit mer.
Åt en pulverpudding från modifast till frukost och ett bar från nutrilett på eftermiddagen och en ny gryta från allevo på kvällen och drack massor.

Oja, fuskade lite på eftermiddagen när jag fortfarande inte nådda bra med att äta ett halvt päron för att höja blodsockret lite snabbt.

Imorgon ska jag kämpa för att äta tre måltider och dricka ordentligt så jag kan träna. Lagom är ett bra ord.

Att äta pulver fungerar så där, är extremt fisig och dålig i magen men kämpar på. Får i mig två stycken vilket är 4-500 kalorier. Tränar varje dag, 1 H på löpband varvat med cykel på gymmet och promenerar varje dag ca 1h. Vore väl sören om inte levern skulle minska i omfång. Kan inte göra mer för en snabbare viktnedgång.

Tränar nog bort alla de kalorier jag äter iallafall . Känner ändå att jag har bra energi på dagen. Lite svårt att sova dock.

Igår var en tuff dag, jag som normalt glömmer att äta, kunde inte tänka på något annat. Fuskade faktiskt och bytte ut ett pulvermål mot lite frukt. Hade så långtråkigt hela dagen, ville bara sova bort dagen.

Förmiddagen idag var hemsk, skakig och illamående men sedan vände det och nu känns det bättre. Har dock bara fått i mig ett mål idag men ska äta ett till strax.

Bara 10 dagar till!

Den 4 sept ska jag ta bort min gamla viktoperation. VBG kallades den. Den har gett mig och många fler stora svårigheter i våra vardagsliv.

Jag har väldigt svårt att äta, tuggar 30-50 gånger per tugga och äter pyttesmå tuggor åt gången. Ändå fastnar maten. För de flesta med denna operation så innebär det kräkningar tills det lossnar men jag har svårt för att få loss det och måste oftast vänta ut det vilket kan ta allt från en timme till ett par dygn. Undertiden kan jag inte dricka och är det riktigt illa så kan jag inte svälja saliven heller.

Omedvetet har jag under åren ändrat mitt ätbeteende. Jag äter inte förrän jag är klar med allt som ska göras. Vilket innebär att jag en vanlig dag oftast inte åt från vid 21 på kvällen. Energidryck var ett sätt att klara dagen.

Att gå bort på middag eller äta på resturang är enbart en plåga, tänk om det fastnar? Många gånger har servitören frågat om jag inte tyckte det var gott? Inte vill man svara att det fastnade och dra hela förklaringen utan magknip brukar vara vad jag skyller på. Man vet förstås var toaletten på resturangen är innan man sätter sig om man skulle behöva dit, vilket man nästan alltid behöver för rädslan för att maten ska fastna stressar så mycket att man glömmer tugga extremt mycket och då är det kört. För att inte tala om konversation vid bordet, det stör tuggandet.

Sedan jag kom till insikt om mitt ätbeteende så har jag övat på att äta regelbundet under dagen genom att lägga in det i mina rutiner. Det går bra en bra dag men minsta lilla stress så är det bortblåst. Ska jag gå bort så äter jag inget innan det.

Nu har jag lämnat hållplatsen på min resa mot bättre livskvalité. Jag har börjat en två veckor lång pulverdiet som förberedelse inför operationen och jag har tagit mina blodprover.
Det känns som två långa veckor men jag tänker på att kunna äta normalt. Att kunna äta korv utan att ta bort skinnet, äta helt kött, tomat, ärtor, äpplen, ris, spaghetti med mycket mer. Vill så gärna äta en clementin men vet inte om jag någonsin kommer att våga igen.

Igår ringde min syster och frågade om jag kunde passa hennes barn så hon och hennes sambo kunde ta en tur till Ullared. Ville inte alls, var trött och hade så ont i käkarna men jag ville inte heller säga nej.

Fick kämpa de första timmarna men sedan lossnade det och jag hade faktiskt kul. Helt slut på kvällen och helt slut idag men mycket gladare.

Tror att lite lek var precis vad jag behövde!!!!!!

Deppig dag idag, vet inte varför. Irriterad och oengagerad. Låg i sängen och trodde att jag tittade på tv men det gjorde jag inte, var så oengagerad att jag inte ens letade reda på fjärrkontrollen för att välja program.

Deppigheten blev till migrän på eftermiddagen. Kändes nästan bra då för då hade jag ett skäl att må kasst iallafall. Hatar när barnen ser mig så nere och skäms över att sjunka ner.

Lite bättre nu på kvällen, tog mig i kragen och lagade maten barnen önskat några dagar och åt lite ned familjen innan jag gick och la mig. Har läst lite, sett lite TV och spelat lite på paddan. Ser framemot en bättre dag imorgon.

Hjälpa till och vara till lags är två av mina laster. Tillsammans med den största som heter " vara till nytta" så ställer det till med en hel del trubbel för mig.

Måste lära mig att hålla tyst och sitta på mina händer. Att inte erbjuda mig att fixa och ordna. En sak är väl ok men sedan blir det en till och en till och sedan är det kört. Stress och press på mig själv. Fast såklart när jag inte erbjuder mig så har jag dåligt samvete och tycker att alla tittar konstigt på mig.

Dilemma, dilemma, dilemma.
Vet vad som är rätt men det känns fel.