Inför operationen och undersökningarna ska jag öka Citalopramen för att inte vara så lättrörd när jag tänker på eller handskas med detaljer inför detta.
Vill ju inte börja gråta när jag är på operationsbedömning. Då kanske dr inte vill operera mig och det behövs ju för mitt tillfrisknande.

Igår skulle jag göra en snabb städning hemma men det blev lite mer än jag tänkte.

Upptäckte att någon hund kräkts på den ljusa ullmattan. Fick blöta den försiktigt och badda med handdukar i omgångar. Städade och tvättade.

Bestämde mig för att kamma hundar och klippa klor innan jag dammsugande. Klippte förstås fel på en klo och det började blöda. Plåstrade om tassen och virade in i vetrapp.

Fortsatte med mattan och städningen när jag ser en blöt rännil på en annan matta och hur hunden lyfter på benet mot soffan. Har nog blivit stressad av kammning och klippning. Snabbt ut med hundarna och ta itu med den mattan och soffan.

Då lyckas hunden med bandaget pilla av det och slickade upp klon. Blod spår överallt och på mattor då hon sprang och lekte. Bara att fortsätta städa och tvätta handdukar, filtar och kuddar som kom ivägen för hundarna.

Hade svårt att sluta plocka undan igår och likadant är det idag. Plockar och städar, varenda liten sak måste vara på plats. Kryper i benen och kroppen.

Började dagen tidigt med dottern i stallet. Därefter besökte vi en liten tvååring på hans födelsedag med en present. Verkade som den gick hem. Tack, en bebis, bebismat me och en stor härlig kram var reaktionen på en docka med matsaker till.

Dottern och jag gav oss sedan ut på jakt efter studentklänning och tillbehör. Vi hittade en jättefin klänning, ett armband och ett par skor.

När vi kom hem la vi oss i soffan och såg Frost men jag tog en liten ofrivillig tupplur. Kvällen rundade vi av med chokladfondue och film.

Mysigt med lite tid för bara mig och dottern när sonen och mannen är i Göteborg för brottningstävling och sedan umgänge på Liseberg.

Behövde tuppluren för att orka men två timmar är lite mycket så sömnen vill inte riktigt komma till mig. Får göra ett försök till nu. Bäst att ställa klockan så jag inte sover bort hela dagen. Måste hinna lite här hemma imorgon annars strular jag till mig själv och veckan totalt.

Idag när jag skulle till psykologen så visste jag inte riktigt vad vi skulle prata om. Vi har ju jobbat fram metoder och rutiner som fungerar för mig och inget nytt har hänt med arbetsrehabiliteringen. Det kändes nästan som om jag borde tänka ut något att prata om.

Jag kom ändå därifrån med en hel del tankar kring resa, undersökning och operation. Vi pratade också kring mitt minne och att jag har lättare att förlåta mig själv när det blir fel.

Visst är det bra att gå dit och visst får jag hjälp men det känns ibland som om jag tar upp tid för andra. Vill inte släppa taget då jag tror att jag behöver hjälp efter operationen att träna på att äta och vet att jag kommer att behöva hjälp när jag börjar jobba att hitta balans på jobb och mellan jobb och fritid.

Kan nog sammanfatta det som -Inte onödigt men inte helt nödvändigt.

Har haft en till lika delar härlig och ansträngande påskhelg. Härligt att umgås med familjen, syskon, syskonbarn och föräldrar. Ansträngande att umgås med familjen, syskon, syskonbarn och föräldrar.

Nu har vardagen börjat men för mig tar det några irriterande dagar att hitta rätt igen både i energi och rutiner.
Önskar att det vore enklare.

Vill inte att ledig tid ska gå ut över jobbträning men vet att jag måste kunna leva utöver jobb också.
Balans i vardagen.

Över påskhelgen har vi hyrt stugor i Småland med mina föräldrar, syskon och deras familjer. Fast vi fuskade lite och startade inte vår påsk förrän på påskafton medans de andra åkte tidigare. Detta för att jag inte orkar hela påskhelgen med många människor. Nu ska jag försöka ta det lugnt. Promenera, fiska och njuta av naturen och halva tjocka släkten.

Igår trillade tiden till Danderyd ner i brevlådan. Jag öppnade med förväntan brevet och helt plötsligt blev allt så verkligt och jag började gråta. Jag fick lägga undan brevet och låta bli att tänka på det ett tag. Jag berättade det inte för någon.

Imorse började jag titta på resealternativen och de var inte så lysande. Åka med nattåg och vara framme vid sju. Tror att det ganska säkert kommer att innebära migrän. En hel dag med undersökningar och migrän är ingen bra kombination. Ringde Danderyd för att höra om jag kunde få komma lite senare på dagen men det gick inte. Fick rådet att ringa Landskrona och fråga dem men där fanns ingen sim kunde svara mig förrän på tisdag.

Känns som om allting hänger i luften nu, läkarbesök, student och allt kring den och nu detta. Jag har ju längtat så men nu är jag rädd.

Det var en jobbig dag igår, tycker att det varit bättre idag. Har dock i några dagar dragits med em migränliknande huvudvärk utan att det är migrän. Är inte heller som spänningshuvudvärk. Har provat att ta Maxallt med och utan Naproxen. Provat panodil och provat Naproxen och de båda i kombination. Har även provat energidryck. Energidryck hjälper en timme eller två och sedan är det tillbaka.

Berättade för min man om huvudvärken och att jag inte blev klok på den varpå han svarade- ja, det är ju inte konstigt. Du är ju lite stressad nu. Jag blev en aning bestört och sa att det var jag väl inte alls. Min man svarade - jo, det är du visst, det vet jag väl bättre än du. Och det kan han ju faktiskt ha rätt i.