Liten tuva välter ofta stora lass har man ju hört och även märkt då och då men ibland räcker det med ett grässtrå. Hur kan man bli så stessad över att inte disken i diskmaskinen är diskad? Spänd, skakig och varm i hela kroppen och tårarna sprutar. Kan inte vara still och bara plockar undan. Jättestressad över att jag inte ska hinna få ordning i köket imorgon innan vi ska bort. Logiskt vet jag ju att det går ganska fort att tömma och fylla den imorgon men tanken på smutsig disk över natten stressar så att jag får tårar i ögonen och kryppningar i benen. Jag skulle ju kunna diska för hand nu men är då rädd för migrän imorgon om jag inte kommer till ro och somnar. Vet ju att om jag ger efter och börjar diska så kommer jag inte att sluta utan bara hitta mer och mer att göra. Ibland räcker det med ett grässtrå.

På julen ska man umgås med familj och vänner. Barnen har jullov och mannen semester. Släktingar ska besökas. Det är klart att man vill men orken tryter. Besök varvas ned migrändagar. När vardagarna inte är som vardagar faller alla mina rutiner och jag glömmer att ta min medicin med resultat som magont och depression. Älskar verkligen min familj men ibland bara kryper det i kroppen av att få vara i fred och det tar verkligen fysiskt emot med beröring något man så klart inte kan visa. Ikväll har jag tagit lite ensamtid och gått in i sovrummet medan familjen ser film. Jag förstår att jag är tråkig men känner att jag måste. Dåligt samvete, javisst. Ska ta sömntabletter i tid och hoppas kunna besöka Nova med dottern imorgon. Jaha, nu blir det godnatt

Jaha, nu har jag gjort en blogg. Vet inte vad det ska bli av den men känner ibland ett behov av att skriva av mig.

Jag är en kvinna på 39 år som från och till sedan några år tillbaka varit sjukakriven för utbrändhet och depression som följer på det som ett brev på posten. I skrivande stund har jag varit sjukskriven i lite mer än ett år. Migrän, trötthet, magproblem, dåligt minne och dålig koncentration är några av de problem jag kämpar mot varje dag. Vet ibland inte om jag är jag eller om min mediciner eller depressionen styr mig. Att fungera i vardagen är ofta en kamp och inte vill man berätta om dina problem heller utan" allt är bara bra". Ibland går det framåt och ibland bakåt. Jaha, nu har jag en blogg.