Igår var det jobbigt. Uttryckte till min man att jag kanske inte orkade följa med till hans föräldrar men han blev så besviken att jag bet ihop och följde med till svärföräldrarna. Det blev ett kortare besök dock och nu är julens måstebesöken över. Vi får väl AE hur det blir till nyår, jag vill helst bli hemma och fira med familjen medans min man vill något mer. Det är ett dilemma för om vi är hemma får jag betala genom skuldkänslor och om vi är borta så får jag betala i flera dagar efteråt med trötthet och migrän.

Efter besöket hos svärföräldrarna var jag väldigt trött på kvällen men låg och läste några timmar då jag kände att jag nog kan somna utan tablett, det är ju bra att ha uppehåll med den pågrund av att den är vanebildande. Jag gjorde ett eller egentligen några försök. Somnade vid 12 tiden och vaknade ett par gånger men somnade igen för att slutligen ge upp vid fyra tiden. Låg kvar i sängen och läste och såg på Netflix på paddan, dumt nog somnade jag vid åtta och sov till nio då jag blev väckt. Helt tung i huvudet och det dunkar.

Så nu är halva julfirandet klart, hurra.
Jag älskar julafton, älskar att träffa familjen, äta julmat och se alla öppna sina klappar men hjälp vad trött jag blir. Mina syskon med familjer kom och såg Kalle hos oss sedan firade vi hos mina föräldrar allihop. Jag hade förberett allt redan dagen innan, dukat och tagit fram fat till kakor, kastruller till glöggen mm så det var en lugn morgon med familjen och jag hann vila en stund med.

Juldagen tillbringades med migrän hela dagen och stopppiller togs förebyggande och akut men ändå var magen i uppror.

Annandagen for vi på mellandagsrea, sonen handlade i två butiker och jag besökte en till och var sedan helt slut så vi gav upp och lite hem, vila i sängen resten av dagen.

Imorgon är det mannens släkt som ska besökas och sedan är julfirandet slut för iår. Synd men jätteskönt!!

Det är lite besvärligt med olika läkare till olika besvär ibland. Häromdagen var jag på VC för att få hjälp med magen och migränen. Jag fick Dimor för magen att komplettera med omeprazol och dimetkon. Fick även nya recept på Maxallt och Naproxen och ska sedan föra huvudvärksdagbok för att identifiera de olika huvudvärkarna och hitta en medicin som kan hjälpas. Läkaren säger att det är ju de psykiska besvären som ger dessa problem. Ja det kan jag hålla med om, stress och sömnstörning.

Var dagen efter hos arbetsterapeuten som sa att jag inte skulle känna mig misslyckad för att jag inte kommer iväg till arbetsträningen då det är de somatiska besvären som stoppar mig. Hon menar att när jag har migrän och magproblem så vilar jag såklart på dagen vilket ger sömnbesvär och känsla av att misslyckas. Det sänker mig och jag mår dåligt. Ja det kan jag ju hålla med om.

Det känns som om jag är fast i ett ekorrhjul och inte kan/ får hoppa ur och jag kan inte hitta några reglage.

Om det finns något som heter kalenderpanik så har jag det. Får sådan panik när jag ser saker i kalendern varje dag.

Jag vet att jag hinner allt men också att jag blir trött. Jag vet att det är patetiskt och det känns löjligt att bli så stressad av några få saker i kalendern.

Vilken dag!
Började morgonen med ett pass i stallet, fordring och utsläpp och mockning till några hästar. Allt som allt tog det ca 2 h. Det är ganska avslappnande att gå i stallet och pyssla men sen ville dotten och titta på ny telefon och jag hade lovat det så några timmar fick jag lägga på det.

Sedan gick det i ett, städade, tvättade och slog in julklappar. Organiserade helt onödiga saker och är en aning besviken på mig själv och trött, så trött att det söker mig och jag blir rädd.

Jag har alltid ett visst mått stress och är väldigt stresskänslig, lägger man sedan julstress till det så blir det total ångest.

Svårt att sova, värk i käkarna, strul med magen och migrän. Lätt att planera och handla julklappar, julmat, julfester mm. Det värsta är att jag inte blir lugnare efterhand som jag checkar av på listan utan bara mer stressad. Kommer bara på mer att göra och trots Wunderlist så är jag rädd att glömma och påminner mig själv hela tiden, rabblar i huvudet tills jag varken vet in eller ut mer.

Jag både längtat till julafton och fasar den!

Händer inte mycket med mig, jag gör inte många knop. Mycket sängläge men lite bättre aptit.

Jag har inte varit på jobbet på länge, har inte ätit bra och precis kommit igång på halvfart på gymmet. Trött jämt och måste ta sömntablett varje kväll. Lyckas dock lösa lite vardagsbekymmer som att gå på samtal på skolan, boka vaccinering till djuren och frissa till mig.

Är det rätt väg eller borde jag kämpa mer, vet fortfarande inte. Alla bitar måste med för att jag ska hålla i längden det vet jag men vilka ska jag ta först och är det rätt att byta spår efter så många år?

Migränen kom som ett brev på posten igår och fortsätter idag. Allt för att jag gjorde för mycket i söndags.

Ibland blir det bara så. Vänner som hjälpte oss på dotterns student skulle flytta och önskade hjälp med flyttstädning av köket. Jag fixade det mellan kl 8-13. Mellan 14 och 16 var jag i stallet då jag och en vän kommit överens om att flickan hon är stödfamilj till skulle få komma och rida. Detta var planerat innan flyttstädningen. Efter det var det adventsfika hos mamma och pappa med mina syskon och deras familjer.

Jag visste att det blev mycket men kunde inte säga nej till att hjälpa till med flyttstädning då de hjälpt oss, kunde inte omboka ridningen för då hade flickan blivit ledsen och adventsfika är en mångårig tradition.

Jag gör det mot mig själv och jag borde veta bättre men idag är det bara att bita ihop och nynna med i sången" Here I go again on my on, down the only road I've ever known".