Den värsta frågan jag kan få är nog - är du ledig idag? Vad svarar man på det? Inte vill man berätta för sin frisör, ytligt bekanta eller andra man förväntas småprata med att man är sjukskriven. Undrar om det är så för alla som är sjukskrivna eller det bara är jag? Är det så för alla som är sjukskrivna för psykiska besvär? Undrar om det är lättare att berätta om sjukdomen är fysisk?

Jag borde ju vara förbered och ha ett klart svar men blir lika överraskad varje gång och kläcker ur mig något.
Ja, jag tog en semesterdag
Jag jobbar inte full tid så jag är ledig
Kanske kan man säga att man är sjukskriven för ryggbesvär för det tycks ju många vara eller är de?

Det gäller att hålla rätt på sitt frikort på Apoteket, kom för en gångs skull ihåg att det går ut på söndag så jag gick ner och hämtade ut de mediciner jag kunde. Ska man kunna spara lite slantar så gäller det att hålla rätt på sina datum och hämta ut medicinerna när det är tillåtet inom förmånen. Detta orkar man ju inte när man mår riktigt dåligt. De sista månaderna har jag dock lagt in påminnelser i kalendern och har därför så jag klarar mig två månader med det jag hämtat ut idag. Måste dock hämta två mediciner som inte fanns hemma. De skulle komma på fredag. Är lite förvånad att de inte fanns på Apotek Hjärtat, de brukar ha allt. Har gett upp på de andra apoteken för de har inte Voxra och Maxalt hemma då de är för dyra att ha i lager. Allra bäst var det då det fanns ett litet oberoende apotek i stan. Personlig service och de visste vad man behövde och ungefär med vilka intervall. Det var så bra när jag inte kom ihåg eller kunde förmå mig att hämta förrän sista dagen. Tyvärr blev konkurrensen för hård för dem och jag saknar det Apoteket.

Måndagen ägnades åt läkarbesök. Har nyligen listat om mig till en privat klinik då min läkare på vårdcentralen slutade. Jag var trött på att allt var så besvärligt och omständigt när man behövde nå sin läkare på vårdcentralen och att inget följdes upp. Vet inte om det blir bättre men får väl se.

Träffade en trevlig läkare, berättade om mina problem. Stress, depression, sockervärden, magproblem, migrän, huvudvärk och VBG operationen. Jag fick ta lite nya prover och hon skulle beställa min journal från vårdcentralen och ta reda på mitt koloskopisvar som försvann när min läkare på vårdcentralen slutade. Jag fick nya recept.

På eftermiddagen träffade jag min läkare på PÖT. Vi pratade kring mina mediciner och bytte ut en. Lite prat om julen och rutiner. Hon fick mig att se att även om jag inte känner mig så bra för tillfället så har jag iallafall varit på mitt arbete två gånger i veckan flera gånger och att jag faktiskt har mindre ångest. Så vi bestämde att det var små steg framåt. Jag har en bra läkare som verkligen lyssnar och som ser och hör det som inte jag förstått. Eftersom hon vill följa upp den nya medicinen då ska vi ses om en månad igen. Min sjukskrivning räcker till dess så vi väntade med en ny.

Idag, tisdag var planen att jag skulle åka till mitt arbete. Tyvärr vaknade jag med migrän efter en orolig natt med konstiga drömmar. Jag tog tablett och väntade en timme. Klädde på mig ett plagg i taget och vilade emellan. Insåg slutligen att jag inte skulle komma iväg idag och la mig igen. Sov till klockan 13 och då hade jag bara en mindre spänning kvar och lite illamående som kom och gick. Tycker inte om när något hindrar mig från att gå till arbetet. Trots att jag bara har social träning och inga förväntningar på mig så får jag dåligt samvete och blir besviken på mig själv. Nåja, nya tag imorgon.

Jag har flera olika system för att komma ihåg saker jag gjort och skall göra. Med mobilernas utveckling har det blivit så mycket enklare. Bara för några år sedan var det kalender, block och lappar i fickorna för att klara vardagen.

Nu använder jag kalendern i mobilen. I den skriver jag in allt som är tidsplanerat till en viss dag eller tid. Jag skriver in såväl engångshändelser som rutiner och återkommande händelser. Jag använde mig av ljudpåminnelser en viss tid innan för att ta upp och kalendern och kolla. Annars har jag som vana att kolla kalendern på kvällen och morgonen.

Vidare använder jag mig av en app som heter Wunderlist. I den gör jag olika listor. På saker som jag skall göra, göra på sikt, komma ihåg, köpa osv. Jag kan välja att visa alla listor på en gång eller om jag är stressad bara den som är aktuell just då. Fördelen med denna app är att jag på varje händelse kan göra anteckningar, sätta slutdatum och påminnelse. När jag kryssat av en sak så ligger den kvar i avslutat och jag kan göra en ny anteckning på den och gå tillbaka för att kolla om jag gjort det och vad som egentligen hände/ bestämdes. Inköpslistan ligger också här.

Ibland vill jag komma ihåg hur jag mått eller sovit eller ätit och även annat. Då använder jag Diar-o-Matic. Den gillar jag för att den ger en översikt över alla rubriker och det är lätt att hitta vad jag vill även om jag inte riktigt minns datumet.

Anteckningarna i mobilen använder jag också om jag kommer på en ide som jag inte vill glömma.

Det som jag ser oftast är veckoplaneringen som vi har på en whiteboardtavla i köket. Fördelen med den är att vi alla i familjen har översikt över varandras dagar och att jag inte behöver undra om jag egentligen har berättat att vi eller jag ska göra något. En annan fördel för mig är att jag ser att tiden räcker till och att jag inte behöver stressa upp mig. Här planerar vi även våra middagar och på en liten tavla våra inköp.

Under tavlan har vi varsin klämma till papper, scheman, läkartider osv.

För att komma ihåg medicinerna och för att veta om jag tagit dem eller ej har jag två Anaboxar. En till morgon och en till kväll. Jag har två för att jag behöver ha dem på olika ställen för att påminnas om medicinerna.

Detta är mina komihågsystem för tillfället. Mår jag riktigt dåligt så kan jag oftast använda samma system och bara öka detaljerna. Tex om jag är väldigt stressad skriver jag alltid en tidsplanering över varje dag med klockslag för att se att tiden räcker.

Valet blev inte mitt. Vaknade med migrän. Jag tog en migräntablett. Brukar ta Maxallt men sist jag skulle hämta ut den var den slut och jag fick Rizasmelt.

Samma verksamma ämne men tyvärr fick jag inte samma hjälp av den. Det händer ju att Maxallt inte fungerar men Rizasmelt gav mig biverkningar. Började med värk i knogarna och att händerna somnade. Värken bytte platser i kroppen och domningarna med. Blev trött och somnade.

Fortfarande har jag värk i en axel, en handled, en fotled, några fingrar och i bägge brösten. Migränen blev inte bättre heller. Värme hjälper lite på värken så har mest legat under några täcken i sängen idag. Sonen hade en kompis över som övernattat så det kändes konstigt att behöva stanna i sängen. Min man behövde göra några repetition på bilen men killarna fixade lunch själv och dottern tog hand om hundarna. Bägge barnen är så omtänksamma och vill så gärna hjälpa mig. Jag får lite dåligt samvete och tänker att de inte borde behöva det men är stolt över deras empati och vilja att hjälpa. Jag har underbara barn så något rätt måste jag ha gjort.

Lördagen ägnades åt bullbak, bakade kanelbullar och en omgång diabetesvänligare bullar till min pappa. Mamma och pappa fick de flesta bullarna. Under tiden jag bakade klädde mamma om mina köksstolar med ett tyg jag hittade på rea på Ikea. På kvällen åt vi middag här och såg en film. Jag var trött och märkte att jag sa fel ord en hel del.

Söndagen ägnades åt titta på när sonens klubb hade lagtävling. När vi kom hem gjorde vi vid akvariet, bytte grus och planterade nya växter.
När vi hade varit och handlat skulle jag parkera bilen i garaget. När jag skulle backa bak för att komma rätt in så fick jag hjärnsläpp och kunde inte klura ut hur jag skulle backa. Det känns skrämmande att sådan kunskap som sitter i ryggmärgen efter snart tjugoårs bilkörning bara kan gömma sig. Jag backade aldrig utan klev ur och lät min man fixa det.

Det får nog bli en lugn dag imorgon. Kanske, känner redan att alla drar i mig. Dottern vill ha sällskap till sin aktivitet och hjälp att färga håret. Lillebrodern min vill ha hjälp att fila på sitt CV. Vill inte säga nej. Fast jag kanske inte är till så stor nytta i detta skicket?

Lika trött och tråkig idag. Kommer inte ihåg om jag var uppe och gjorde frukost till sonen eller ej. Min man var hemma idag med och han skjutsade barnen till sina skolor då dottern inte mådde så bra och tåget är inte så roligt om man kan slippa. Jag somnade om och sov till 10 då min mamma ringde och frågade om jag ville med till Ikea. Det var några saker vi behövde så jag sa ja. Slumrade nog till igen. Åkte till Ikea vid 12 och var hemma vid 15. Vi åt på Ikea och jag fick faktiskt i mig två potatisar och två köttbullar. Hurra.

Klockan 16 träffade jag en bekant från sonens förra idrottsklubb. Han bytte klubb under hösten och då jag hade haft hand om aktivitetstöden så fick jag vidarebefordra dem och visa hur de ska fyllas i och räknas. Hemma vid 19. Packad upp Ikea inköpen och sedan började jag plocka och städa samtidigt som jag hjälpte sonen med läxan. Känner mig fortsatt likgiltig men kunde inte stoppa städandet. Så brukar det bara bli då jag är stressad. Begriper inget längre. Är visst mer skruvad än jag trodde.

Hur kan man vara så trött, trodde att jag kommit över den värsta tröttheten, den tröttheten som förlamar en totalt. Den tröttheten som tvingar en att gå ut i bilen och sova 15 min innan man kan handla klart.

Är jag trött och har svårt att fokusera så kör jag inte bil men ibland går bara musten ur mig totalt och jag kan inte köra vidare utan måste sova en stund. Som tur är kör jag inte så långa sträckor. Under långa perioder har jag inte kört bil alls. Det finns säkert värre bilförare på vägarna än mig när jag inte är på topp men skulle aldrig kunna förlåta mig själv om något hände.

Just nu är jag väldigt trött, skulle kunna sova dygnet runt. Kan naturligtvis inte somna på kvällen när jag ska men sover för tillfället 7 h på sömntablett. Vaknar men har svårt att gå upp och somnar igen. Kan sova hela förmiddagen, ett par timmar på eftermiddagen och ändå vara slut klockan sju. Yrsel och illamående av trötthet.

Har ingen motivation att göra något alls. Gör det nödvändigaste, glömmer mycket. Humöret är inte på topp, känner mig likgiltig men ändå rastlös eller egentligen skulle jag vilja säga att jag känner mig uttråkad på att vara oengagerad. Livrädd för att sjunka ner i likgiltighet. Även om jag slipper stress och tårar och ångest så är jag rädd för likgiltigheten. Riktigt rädd.