Huvudvärk och diarre
Fjärde dagen i rad nu.
Så trött på det, så trött på allt.
Känner mig sönder, redo för skroten.

Jag har ju inte skött min egen service under många år. Försöker sköta underhållet nu och har hjälp av proffesionell hjälp men har det eftersatta underhållet orsakat för stora skador. Kommer jag att rulla igen? Är för tillfället avställd.

En kopp te och en stopptablett är min frukost idag. Jag har ju haft problem med magen länge och gjort gastroskopi, koloskopi och tagit prover hit och dit men aldrig fått ett svar på vad det är med min mage.

Själv har jag alltid trott att det hänger samman med stressen men nu efter min gastricbypass är det svårt att veta om det är gamla spöken eller nya. Har hört att en del får magproblem efter operationen men att det ofta stabiliserar sig efter en tid. Kan väl inte säga att jag är orolig men irriterande är det. Behöver få tips och råd om hur jag ska kära mig leva med det. Den 10 dec har jag en läkartid och jag hoppas på att bli klokare då och kanske även på något svar.

Är min man gullig eller?
Det låter som en retorisk fråga men just nu menar jag verkligen frågetecknet.

Min man hade idag lyckats halka när han gick ner för en lerig slänt och fått ont i sitt knä och nu på kvällen frågade han mig om jag hade hämtat ut sömntabletter. Det hade jag inte då jag idag växlat mellan toalett och säng och ätit stopptabletter. Min man föreslog då att han skulle sova på soffan eftersom han trodde att han skulle störa mig när han vände sig pågrund av smärtan i sitt knä.

Gulligt?
Eller vill han inte sova med mig?
Vi har varit tillsammans i 22 år och gifta i 16 år och jag vet att det var av omtanke. Ändå hugger det till i hjärtat när han VILL sova i soffan. Att jag sen ibland retar mig på hans snarkningar och när han pratar i sömne och önskar att han hade somnat i soffan framför tvn gör mina tankar ännu mer förvirrade.

JAG är lite känslomässigt känslig och min man ÄR gullig.

Ja, jag åkte på brottningstävling och efter det var jag så trött och irriterad. Redo att explodera på allt och alla för ingenting. Är nog mest irriterad på mig själv.

Ja, jag gjorde fel men för mig var det rätt eller? Tja, jag är lika förrvirrad som innan. Tycker att jag borde lära mig någonting om mig själv någongång.

Imorgon ska jag åka med min man då han är ledare på en brottningstävling. Han ska ha med sig några små nybörjare som ska på tävling för första gången. Min man klarar det jättebra men han känner sig nervös och vill gärna ha mig med.

Efter den veckan jag haft så säger förnuftet nej men det dåliga samvetet muttrar om hur mycket han ställer upp för mig och står ut med mina idéer.

Har en bestämd känsla av att det dåliga samvetet kommer att vinna så det är bäst att ta sömntablett och sova nu.

Gör jag rätt som åker med eller gör jag fel? Kan man göra rätt och fel på samma gång?

Vet fortfarande inte hur jag ska känna inför insikten om migrändagarna.
Uppenbarligen känner jag lättnad och för det känner jag skuld och skam.

Djup skam, vet inte om jag vågar berätta för någon. Jag är den som kämpar, vågar jag visa mina sprickor?
Kan jag acceptera vad jag känner och vad ska jag göra med det?

Skam, skuld och lättnad är ingen enkel kombination.

Jag avskyr verkligen att ha migrän, avskyr smärtan och frustrationen över allt jag missar den dagen. Samma gäller när magen krånglar. Avskyr det.

Men på samma gång känner jag en konstig lättnad. En lättnad över att inte behöva kämpa den dagen. Det är konstigt för jag vill ju åka till jobb, vill träna, vill sköta mina åtagande.

Ändå känns en dålig dag som ett fripass och den känslan vet jag inte vad jag skall göra med.

Har haft svårt att sova ett tag och tänkte att det var en orsak till att jag haft mycket migrän sista tiden. Så några dagar nu har jag tagit sömntablett på kvällen för att få åtta timmars sömn och det har varit så skönt.

Igår tog jag min tablett och somnade men vaknade vid fyra och blev lite förvånad när jag tittade på klockan. Somnade om igen men vaknade till några gånger till innan det var dags att gå upp. Och som ett brev på posten kommer migränen.

Jag är alldeles rådlös och så trött på det. Har ringt VC för tid att se över mediciner både för huvud och mage.
Trött, trött, trött på allt.