Grillningen på lördagen gick bra. Med hjälp av Imodium uppförde magen sig. Har ätit även idag, söndag men inte lyckats göra toalettbesök så nu får det bli laxerande.

Det blev som jag trodde.
Toppen va?

Efter en hemsk natt med så ont i magen så provade jag Imodium idag. Åt sedan lite soppa vid 14 och höll tummarna. Det gick bra, lite ont av gas men inga toalettbesök.

Provade en danininoyoghurt och en smörgås vid 20 och bara lite ont. Hoppas på att få behålla det och på att få sova inatt.

Imorgon ska vi och grilla hos goda vänner så jag hoppas, hoppas och hoppas.

Det blev inte BRA inte ens bra.

Åt lite soppa utan bitar och några salta kex idag och det gick bra. På kvällen åt jag en tredjedels kokt laxbit och en halv deciliter ris och ganska snart vek jag mig dubbel av smärta i magen och rusade sedan på toaletten.

Så listan på vad jag kan äta tycks vara salta kex, Yoggi, slät soppa, vatten och saft. Inte så lång lista direkt.

Vågar inte ta stopptablett för förstoppning är ju en annan sak som min mage utsätter mig för med mellanrum.

Imodium, durcolax, imodium, durcolax eller låta bli att äta?

Min mage vill inte samarbeta och jag är bara trött hela tiden. Slocknar efter några timmar på jobb och får migrän.
Allt känns bara jobbigt och BLARK!!!

Iväg med -BLARK, BLARk, BLArk, BLark, Blark, blark, blar, bla, bl, b.
b, br, bra, brA, bRA, BRA- kom till mig!

Just nu är det jättesvårt att äta, är inte sugen på något och blir proppmätt efter bara pyttelite mat och illamående. Om jag väl får i mig lite så måste jag springa på toaletten och har ont i magen hela tiden.

Ska jag ringa läkaren igen och få en fortsättning på magutredningen?
Tycker det har varit bättre ett långt tag men nu är det helt upp och ner.
Kan ju inte leva på salta kex och Yoggi. Åt det vid 11 och tvingar nu i mig en halv smörgås.
Får kanske ringa?

Idag vaknade jag innan väckarklockan och var pigg. Min första känsla var inte glädje utan panik för jag måste ju ha försovit mig men när jag insåg att så inte var fallet så blev jag lättad och glad.

Började plocka undan, tvätta, städa sonens garderob, kolla sommarkläder och röja klädkammaren. Vill bara mer och mer. Ett smolk i glädjebägaren är att jag inte har någon aptit, inte sugen på varken mat eller annat. Åt lite salta kex igår och hoppade sedan även middagen. Idag har jag ätit en yoghurt.

Överlag känner jag mig piggare. Undrar om det är för att jag inte tagit itu med vardagen än? Undrar om det är för jag är lättad över att operarationen blir av? Kanske är det båda eller ingen? Tänk om jag bara har pressat upp energinivån och går i femmans växel igen.

Undrar?
Glad?

Så här dagen efter är jag faktiskt lite stolt över vad jag gjort. När jag fick papret med kallelsen till Danderyd så kunde jag inte titta på den utan att gråta.

Allt jag skulle fixa med resan stressade mig. Jag mådde dåligt. Ökade Citalopramen för att inte gråta så fort jag tänkte på det.

Det var nära att jag gav efter och lät min man ta ledigt så vi kunde turas om att köra dit och hem men sen bestämde jag mig för att jag fick må dåligt för jag skulle klara det.

Gav mig själv förbud att tänka på resan innan onsdagen. Gav mig själv tillåtelse att bara vara onsdag och torsdag, att inte kämpa med något, art ge efter för oron och stressen.

Rätt eller fel, det vet jag inte men jsg visste att jag skulle må sämre om jag dessutom hade dåligt samvete och var besviken på mig själv.

Onsdagen och torsdagen tillbringades omväxlande med att städa och tvätta i panik för att skulle vara klart och att ligga i sängen och stirra.

På fredagen tog jag itu med packning, hämta biljett och förbereda mig. Började ta sömntablett.
På lördagen såg jag till att vara upptagen hela dagen hos min syster. Tog sömntablett för att vara utvilad.
Söndagen hade jag en tidsplan för som jag följde till punkt och pricka.

Vet fortfarande inte om det var rätt eller fel men tillsammans med några migräntabletter så fungerade det för mig.

Besöker på Danderyds sjukhus gick bra. Jag var lite förvirrad på järnvägsstationen när jag skulle till T-centralen och tvärtom. Men jag hann med alla byten.

Gastroskopin var hemsk, jag kunde inte behärska mig utan klöktes hela tiden. Ville dra ut slangen men kämpade på. Har ont i halsen nu men har fått veta att jag skall opereras i höst och att jag kan förvänta mig en betydligt bättre livskvalité.

Trött men glad
Rädd men förväntansfull.