På julen ska man umgås med familj och vänner. Barnen har jullov och mannen semester. Släktingar ska besökas. Det är klart att man vill men orken tryter. Besök varvas ned migrändagar. När vardagarna inte är som vardagar faller alla mina rutiner och jag glömmer att ta min medicin med resultat som magont och depression. Älskar verkligen min familj men ibland bara kryper det i kroppen av att få vara i fred och det tar verkligen fysiskt emot med beröring något man så klart inte kan visa. Ikväll har jag tagit lite ensamtid och gått in i sovrummet medan familjen ser film. Jag förstår att jag är tråkig men känner att jag måste. Dåligt samvete, javisst. Ska ta sömntabletter i tid och hoppas kunna besöka Nova med dottern imorgon. Jaha, nu blir det godnatt